Så inleder jag då dag tre av min första långa arbetsvecka sedan april. Eller är det mars? Tiden har förlorat all betydelse. Hur som helst så märker jag att jag har blivit vek. Det tar emot att cykla till hållplatsen, och det känns redan nu som att jag kommer att vara trött som en idiot på söndag. Men det går över. Ändå skönt att jobba på riktigt igen.