
Mycket väder ute. Ska nog åka bil till hållplatsen om en timme. Först försöka få någonting gjort.
Mycket väder ute. Ska nog åka bil till hållplatsen om en timme. Först försöka få någonting gjort.
Sitter på bussen. Två narkomaner med filosofisk läggning diskuterar risken att drabbas av pesten. En blond ung kvinna slangar selfies till alla som vill ha, och en arg man i citycamo sms:ar frenetiskt. Bussen skakar vidare mot obygden. Vi hade säsongspremiär för vår ölklubb, med en ny medlem. Min fru väntar. Barnet sover. Jag är en kass förälder. Men sånt är livet. Det går nog över.
Så inleder jag då dag tre av min första långa arbetsvecka sedan april. Eller är det mars? Tiden har förlorat all betydelse. Hur som helst så märker jag att jag har blivit vek. Det tar emot att cykla till hållplatsen, och det känns redan nu som att jag kommer att vara trött som en idiot på söndag. Men det går över. Ändå skönt att jobba på riktigt igen.
Nu jobbar jag nästan normala veckor igen, och det känns jävligt skönt. Pesten är fortfarande närvarande, men/och vi ser ju vad som händer. Tar en öl medan jag väntar.
Kom igen, ta gratis böcker.
Jag försöker måla så mycket som möjligt, men har inte riktigt hittat rätt teknik för dessa gubar ännu. Den skallige fan gick nog snabbast att måla – det var metallicspray och ett lager Flesh Tearers Red, så var han i princip klar. Har en (ej på bild) som jag enbart drybrushat, och det kan vara en snabb och bra teknik bara jag får till rätt färger. Det ser extremt grovt och nekrotiskt ut, precis som det ska vara med dessa våldsdyrkande kannibalgalningar.
Ser ut att bli en solig jävla dag igen, och jag räknar inte med att få något gjort. Håller på att drivas till vansinne av WordPress-appens oförmåga att ladda upp bilder till bloggen här. Det måste ju bero på att bilderna är för stora.