Tag: ambient

  • M3.22.07.10.12.12

    https://elegi.bandcamp.com/album/varde

    Ice cold winds and blizzards, creaking ice, stormy waters, constant hunger, isolation, disease and death, provide the basis for the music, depicting the immensity and scale of these great white landscapes.

  • M3.22.07.05.23.30

    Mitt täcke var så rent och fint, men sedan kom Conan och var världens gulligaste katt i en hel kvart, och efteråt såg det ut så här.

    Lyssnar på Robert Rich och ska läsa Solanin. Upp om fem och en halv timme.

  • M3.22.06.16.08.18 – Burial

    the cover for the latest Burial EP 'Antidawn'
    Omslaget till Burials senaste EP ‘Antidawn’

    När jag först hörde Burials senaste EP Antidawn så tyckte jag inte om den. Tror jag skrev på Twitter att “Den låter precis som allt annat han gjort ¯\_(ツ)_/¯” och det kanske är sant, men han har alltid varit på väg nånstans dit andra storsäljande (antar jag?) musiker inte går – han tar bort mer och mer av musiken från sin musik. Kvar lämnar han allt det andra – det som hörs genom lurarna när du sitter på bussen, dina fotsteg i vattenpölarna på gatan, minnet (det upplevda eller fantiserade) av den där natten då du…

    The New Yorker skrev att han gör “music about dance music” och det är en väl passande beskrivning. Personligen får jag känslan av att stå lite utanför, att stå i ett hörn och se på när de andra dansar, att inte passa in även i ett sammanhang där jag borde passa in. Som att gå på en konsert och tappa feelingen mitt i, och bara sitta i baren resten av kvällen.

    När jag var yngre och trodde det var kul/viktigt/meningsfullt att gå på fester och sån skit, typ i gymnasiet och strax efteråt, så brukade jag oftast “göra en Aspa” (jag kallades Aspa förut för att jag heter Asplund i efternamn) och antingen gå undan och sätta mig i ett tomt rum nånstans, eller helt enkelt bara dra utan att säga till någon. Jag kom alltid till en punkt där jag tyckte mig se igenom de andra på festen, och inse hur jävla meningslöst det är att hålla på. Jag hade behövt Burial 1999. Jag slutade gå på hemmafester för 15 år sedan. Burial släppte sin andra skiva för 15 år sedan.

  • M3.22.05.16.13.13

    Processed with VSCO with l7 preset

    Handlingsförlamad av alla möjligheter. Stannar på sängen, lyssnar på Lucette Bourdin.

  • Bäst 2021

    Det var inte mycket som var bra med 2021. Snart är skiten över, och 2022 ser inte ut att bli mycket bättre. Men ett par saker var i alla fall objektivt sett bra, och här kommer listan.

    (more…)

  • De femtio viktigaste

    Det saknas ett par låtar, antingen för att det är Burzum, eller för att låtarna inte finns på Spotify längre – första Necrophobic är den bästa svenska death metal-plattan men jag fattar att de inte vill att streamingpengar går till ett as – men jag kom jävligt nära min idealiska spellista. Ordningen på allt utom första och sista låten kan kastas om lite. Försökte blanda så inte alla 20 minuter långa progressiva låtar kommer efter varandra, men ändå ganska nära inpå med lite käng eller nåt mellan. Så.

    Hoppade över King Diamond och Mayhem och Snoop Dogg och The Pogues och Kanye West också. Men det är som det är med den saken.

  • Roly Porter – Kistvaen

    Förbeställde nya Roly Porter i april eller när det nu var, och den ska släppas 5 juni, men jag fick mitt exemplar redan idag. Den är massiv. Kommer att ta lång tid att lyssna in.